Är det fest, så är det fest. Det blev inget silvrigt fodral, det blev helsvart med fjädrar istället. Attans vad en boa kan fälla fjädrar! Precis som julgransbarr som ligger kvar i husets skrymslen och vrår i flera månader efter jul, så kommer vi hitta fjädrar i huset flera månader framöver. 
En av sonens favoriter. Han gladdes dock åt att den andra gick vidare. Själv hade jag som sagt helst lagt min röst på The Ark. 
Sonen passade på att läsa in sig på lite schlagerhistoria. 
Innan äventyret började. 
Häftig scenografi. En helt annan känsla att vara på plats än framför TVn. Märkligt nog känns det inte så stort när man är där. Lokalen och scenen, alltså. 
Men när hela publiken gör... 
vågen...
är det häftigt! Nej,det är inte vår lilla Loppa i röd klänning på de två sista bilderna. Hon fick fira hemma i mormors TV-soffa. Hon gladde sig åt att Linda Bengtzing gick vidare. Men Erik Saade är dock ändå hennes absoluta favorit.
2 kommentarer:
vad kul att vara där! blir en helt annan känsla kan jag tänka mig :)
ÅH, så spännande och roligt! Vi (dottern och jag) var i Gbg i fjol och jag ångrar starkt att vi inte åkte i år.
Skicka en kommentar